NICCIE

Vilken vän jag har! Den där Milla. Det är liksom en mysig känsla att umgås med henne, hon är så underbar. Hon förstår mig verkligen, jag behöver inte förklara något. Vi vet vad den andre tänker och avslutar varandras meningar! Lite coolt faktiskt. Tänk att vi känt varandra i dryga 7 år snart. Från fyran till nutid. 26 juni 2008. Tänk vad mycket som hänt, och vi har ändå hållt ihop?! I vått och torrt och trots motgångar.
Tänk alla minnen vi har samlat på oss!

Jag fick bara en sån otrolig lust att skriva om Milla, den där Milla som är en av mina närmsta och bästa vänner, always have and always will be. Det är riktigt ballt att man verkligen kan funka så bra med en människa. Att det liksom bara klickar, och man förstår varandra! Visserligen har det ju inte alltid varit lätt, men det är ju så vänskap är. Den växer på vägen!

Godmorgon Sverige!
Ja, det är pinsamt men jag vaknade tio över två! Tihi. Det var dock galet skönt och när jag loggade in hade jag massa härliga kommentarer, så det var mys. Har precis käkat min absoluta favoritfrukost med rostatbröd och jordgubbar! Det smakar verkligen sommar. Det är nostalgi från när jag var liten och satt och åt det med baguette på cypern eller på balkongen där jag bodde förr. Och även här ute på altanen med familjen och bara mös ute i solskenet en varm junimorgon. Det smakar så underbart, speciellt när det finns hundra minnen till den smaken som tankarna kan fara iväg i! Har ni smakat jordgubbar & bröd?

Idag blir den lugn dag. Imorgon blir det klassåterträff och det ska bli galet roligt att träffa hela gamla gänget igen! Jag saknar dem massvis, så äntligen blir det en återträff efter typ ett år! Alldeles för lång tid egentligen.. nostalgi =)

Det var ett tag sedan! Jag är riktigt sugen på att åka utomlands. Helt till något varmt ställe så man kan bada utan att man fryser så sjukt mycket som jag alltid gör här i Sverige! Det är sjukt vad jag fryser så fort jag stoppar lilltån i vattnet! Jag vill åka utomlands iallafall, och bada vill jag göra! Jag vill lapa sol och dricka mysiga juicedrinkar! Äta frukt och glass & bara slappa. Underbart helt enkelt.

Det är farligt - Det där med bloggar! Vad ska man egentligen skriva för att inte tappa kontakten med de människor som läser bloggen? Ens nära vänner?

Jag vet hur roligt det är att läsa mina kompisars bloggar, vad de har för sig när man inte har träffat de på ett tag. Man känner sig på något vis fortfarande delaktig i deras liv eftersom man vet vad som har hänt, även fast man inte alls är det. För man skriver inte allt på bloggen! För mig är det extremt viktigt att detta inte utesluter att umgås, eller att bara höra av sig! För den personen vars blogg vi läser, vet inte att jag läser deras blogg.
Det är inte meningen att bloggens värld ska bli ett medel så vi "slipper" vara sociala och slippa höra av oss till varandra. Min blogg är främst till för att jag ska komma ihåg vad jag gör om dagarna, och för att dela med mig om mina tankar, för att skriva av mig allt och för att skriva om det jag älskar att göra mest av allt - dansa, sjunga och spela teater! Musikaler, självfallet.

Som tur är, så har jag sådanna underbara kompisar som inte struntar i att höra av sig. Även om de vet vad jag gör genom min blogg. Vilket känns som en trygghet när stormen river, att de alltid finns där. Tack för det, och ni vet precis vilka ni är. Ni underbara!

Det är många olika val, många olika stigar och många saker som kan gå fel. Hur ska man egentligen veta vad man ska göra? Vilken väg man ska gå; vilken väg som är rätt och vilken som är fel?
När högstadiet sparkar igång blir vi grillade med att vi ska gå något brett på gymnasiet som natur eller samhälle, och helst ska vi redan då veta vad vi vill bli när vi är 25 år. Man ska ge 140% i betygen, och helst inte ha någon fritid - för skolan är ju viktigast. "Det är betygen som avgör ditt liv". Man blir ständigt grillad, stressad och pressad.

Får jag fråga vem som egentligen bryr sig när du söker ditt framtida yrke, 25 år gammal högskoleutbildad; om du hade MVG i engelska när du gick i åttan? Ingen! Men det hör egentligen inte riktigt hit.

Sedan jag gick i fyran, visste jag att jag inte skulle gå samhäll eller naturlinjen. Jag har alltid haft ett brinnande intresse för sång och musik och på senare tid också dans. Jag bara visste att jag skulle gå något estetiskt. Skolans studievägledare skakade på huvudet, och alla som inte kände mig tyckte att det var otroligt dumt. Själv kan jag säga att jag inte kunde ha gjort någonting bättre! Jag har hamnat helt rätt. Då vill jag inte påstå att vägen hit där jag är nu, inte var svår. Och nu talar jag ju bara om gymnasievalet(!).

Efter gymnasiet då? Vad händer sen? Hur vet jag vad jag vill göra med mitt liv? Vad ska jag jobba med? Kommer jag hamna i disken på McDonalds när jag helst av allt skulle vilja vara advokat? Tusen frågor. Hur når man egentligen dit man vill?

Jag skulle vilja säga att det kräver en enorm tålmodighet, passion för det man älskar och till viss del talang för det man vill göra. Det gäller att lyssna in och att känna till. Du måste lära dig att tyda tecken som ges, vad som är meningen. Går du naturnatur på gymnasiet och får kämpa dig till ett G, varje dag i skolan är en plåga och ingenting är roligt. Du är inte ens glad längre.. har du då valt rätt linje? Är ditt innersta intresse egentligen omvårdnad? Vill du bli läkare? Ja, varför inte då välja omvårdnad.. och om du nu redan har börjat gymnasiet - våga ta chansen att byta linje! Det kan ju knappast bli sämre?
Om du nu inte har några drömyrken - och du är skoltrött! Välj då inte något som känns tungt och jobbigt. Alla linjer är idag studieförberedande! I vilket fall som helst så kommer du att kunna söka till högskolan, du har ingenting att oroa dig för.

Jag vill alltså säga att du ska lyssna till ditt inre, till tecken som ges och dörrar som öppnas. Och när du står vid ett vägskäl.. ta in det som verkar lättast för stunden, utan tänk en extra gång! Lyssna inte på vad alla andra tycker - bestäm själv!

Ingenting i livet är lätt. Många gånger är vägen svår och stigen kan vara svår att se, men om du tror och litar på dig själv, kan du göra allt!