NICCIE

Tiden passerar oss, timmar blir till dagar, dagar till månader och månader till år. Får rysningar längs ryggraden och gnuggar mina ögon. Klumpen i magen är fortfarande där. Varför är livet så orättvist? och ovisst? Vi vet aldrig vad som komma skall, det är inte vi som bestämmer. Ibland går det inte ens att förutse. Att lära sig att ta vara på den tid vi har är ett upp vaknade från en lång sömn, som vi alla behöver. Ligger som en sten över mitt hjärta och kommer inte loss. Men jag finns här, och lämnar dig aldrig.