Livet när det är som bäst
Första jazzlektionen på hur länge som helst idag, och jag hade glömt vilken enorm kick det är! All dans egentligen, men just idag fylldes hela jag av känslan av en ofantlig lycka!
Jag kände mig så enormt nöjd och glad! "Det här är livet när det är som bäst" sa jag högt till mig själv. För det är det verkligen. När jag stod där och kämpade med att lära mig stegen som var helt nya som jag missat, och när jag klarade av det så kände och bara visste jag att det är precis det här jag vill göra hela livet! Dansen är något som inte någon någonsin kommer att kunna ta ifrån mig, den är verkligen jag, jag är dansen.
Att bara vara så extremt nöjd, känna en harmoni på något konstigt sätt i något som man älskar att göra, någonting som man brinner för.. är helt obeskrivligt! Sedan börjar man genast ifrågasätta allt när man kommer utanför danssalarna, men det är väl magkänslan man ska lyssna på.. känslorna och försöka tyda vad som är meningen, eller? Ingenting är omöjligt.
