Vila i frid
its a blogg life - http://itsablogglife.blogg.se/
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga.. jag känner inte människan, vet inte ens vem det är..
Jag hittade bloggen på Flygares blogg och gick in för att läsa..
Tjejen som skriver miste sin bästa kompis i augusti. Jag har inte läst allt, för jag klarade inte av det.. det kunde lika gärna vara jag!
Jag vet inte va jag skulle göra om jag skulle förlora någon, och det väckte något i mig. Jämt när jag läser något sådant tänker jag på hur mycket man egentligen ska uppskatta varje dag, varje sekund, varje minut.. varje år man får tillsammans med dem som man älskar mest av allt på hela jorden.
Men hur ofta uppskattar vi de små stunderna? Som man bråkar med sin bästa kompis? Istället för att se det fina i det, att du faktiskt har en kompis som du kan vara arg på. Hur ofta uppskattas stunderna som du sitter på en mattelektion och bara snackar mattetal med bästa kompisen? Inte så ofta va? Men varför är vi inte glada över att vi har någon att diskutera mattetalen med? Hur ofta vill du inte bara dra något gammalt över dig för att alla gnäller så mycket på dig? Kan vi inte försöka se det fantastiska.. att det finns folk som faktiskt bryr sig om dig?
Jag har inte läst mycket på bloggen.. men bara läsa att:
"Ibland ringer jag dig. Bara för att testa.
Om jag fortfarande kommer ihåg det utantill. Om jag vågar, om du kommer att svara.
Kanske är allt en dröm, och den här gången vaknar jag, den här gången svarar du."
Jag klarade inte att läsa mer. Vi borde ta ännu mer till vara på dagarna vi får. 
Tack för allt du skrev, det är sant att man borde uppskatta de små stunderna mer.
Jag vet inte vad jag ska skriva, jag blev så himla rörd nu när jag läste det du har skrivit.
Tack för att du bryr dig, det är helt otroligt att du skrev ett helt inlägg, som i princip handlade om mig. Tack för det iallafall, det värmer.
KRAM MALIN
